2009-11-07

min goda morgon.

Han vaknade av ett durrande ljud från nattduksbordet bredvid sig och snurrade snabbt runt, sömndrucken och yr. Telefonen vibrerade och blinkade frenetiskt. Han plockade upp den och läste meddelandet medan han gnuggade sig i ena ögat; "Jag är framme nu, vart är du?". Snabbt blickade han över på klockan som visade 07:42, han hade försovit sig! Med djup ångest kastade han huvudet ner i kudden.
Efter några sekunders tvekan svarade han på sms:et. "Förlåt, jag försov mig. Jag ville träffa dig så gärna, men nu hinner jag inte."
Han gick fram till fönstret och stirrade ut i den betonggrå morgonen med telefonen i handen som vibrerade igen. "Men åh, det är lungt. Vi stannar bara i 9minuter till innan bussen går vidare"
Inte en sekund gick innan han kastade sig ut i hallen och drog på sig byxor, jacka och skor och sprang ut genom ytterdörren, ner på gatan och snabbt längst med stadens gator. Några kvarter på under tio minuter, han visste att han skulle klara det. Han tog en tvärgata mot busstationen där han blev stoppad av två poliskonstaplar. "Vadan denna brådska, unge man?" frågade den ena. "Ursäkta mig konstapeln, men jag har bara några minuter på mig innan min kärlek lämnar mig, hennes buss lämnar snart stationen och jag måste hinna säga adjö." De båda konstaplarna log och öppnade dörren till polisbilen. "Fort, unge man, hoppa in och sätt dig så kör vi dig till bussen!" Snabbt kastade sig de tre männen in i bilen och med sirenerna och blåljuset på störtade de fram mot hållplatsen där bussen stod och skulle precis åka vidare. Vår unge hjälte hoppade ur bilen och satte av med språng i stegen mot bussen som precis startade. "Spring, gossen, skynda dig!" skrek konstaplarna efter honom i samma stund som han kom fram till bussen och slog händerna mot framdörren. "Öppna, öppna!" och bussens bromsar slog till och dörren öppnades. "Vad står på?" frågade den sura busschauffören. "Snälla chaufför, ge mig bara två minuter att få säga adjö till den jag håller kär, snälla, innan hon lämnar mig för ett främmande land!!" Han bönade och bad, och till slut gav chauffören med sig. "Okej, du har två minuter, sedan måste vi åka! Skynda dig unge man!" Som en blixt rusade han in i mittgången och såg sin sköna sitta längst bak i bussen. Passagerarna följde honom med nyfikna blickar när han gick längst mittgången och kom äntligen fram till henne. "Jag trodde inte du skulle komma." sa hon förvånat. "Tyst, säg inget, vi har bara två minuter" svarade han och tystade henne med en kyss.

Inga kommentarer: