2009-03-31

...fast i en känsla!

Jag smög mig försiktigt in i hennes rum med en frukostbricka. Såg henne ligga där i sin bädd som en liten ängel. Jag satte ner brickan vid sidan av sängen, satte mig själv bredvid henne, lutade mig fram och viskade i hennes öra; "le temps pour se réveiller". Hon slog försiktigt upp ögonen och gav mig sitt största leende.
Vi satte oss och åt frukost under största tystnad i solskenet som värmde genom fönsterrutan, vi glömde helt bort tiden och missade vårt tåg, men det gjorde inget. Vi fick fräknar istället.

ja, så gick det till när jag väckte johanna imorse...typ.

1 kommentar:

Jonka sa...

haahhahaa va äcklig du är